film är en ren känsla

•December 24, 2010 • Leave a Comment

film är en ren känsla, iaf bra filmer.

Därför spelar det ingen roll att Avatar har krasslig handling för det går rakt in. Eller för de som stör sig på handlingen, behövs ett extra lager detalj, för att acceptera filmen och uppleva den som en känsla.

på samma sätt kräver vissa bra grafik i spel, och andra kräver djup. Men det vi vill uppleva är känslan och det gör att vi gör mediet levande.

Advertisements

fläckar i solen

•December 21, 2010 • Leave a Comment

En vän till mig gick ut med väldigt bra betyg från gymnasiet. Han hade MVG i allt utom ett ämnen, bild(vg). Det är en fläck i solen.

Det är ett bra uttryck. För det är precis den typen av fläckar som jag jämt stör mig på. någonting är bra (säg ett spel), men det där och det där stör jag mig på.

Tänker ibland när jag berättar om vissa saker att jag pratar mer om de små detaljerna som kunde varit annorlunda, som jag la märket till, än att hylla alla de delar som jag gillar. Men de är också de detaljerna som är viktiga.

Problemet är att dagens spel inte håller för närmare inspektioner. Alla spel har ömma tår. Det beror lite på att (tror jag) vi inte har definierat vad ett spel är. Det leder till att vi kan börja kräva allt möjligt av ett spel och ett spel som jag klarat skulle alltid kunna innehålla lite mer eller vara på ett annat sätt etc.

vad det än beror på så ser jag mer fläckar i solarna, det är jobbigt att inte bli helt tillfredsställd av ett medie. Å andra sidan har jag mer krav nu än förut och många spel behöver man smälta ett tag för att förstå hur bra vissa delar är. Hur start solen faktiskt lyser.

Magic (mtg) och vidskepelse

•September 10, 2010 • Leave a Comment

Om jag drar dåliga kort kan det bero på att leken är dåligt byggt eller att jag blandat för lite. Jag föredrar att tro på blandningen.

I Magic är det regel, iaf i större turneringar, att kupera motståndarens kortlek för att motverka fuskblandning. Jag gör det mest för att vanan sitter i och för att det känns bra att få leken lite extra blandad. Lite som en ritual.

Men tänk om jag kan blanda bort motståndaren “användbara” kort. Under en match verkade det så. Första rundan (bäst av tre) kuperade jag hans lek som en galning, han drar en dålig hand men väljer att hålla den. Jag minns inte precis vad som hände, men jag vann första matchen. Min motspelare hade tidigare klagat på att jag blandade hans lek för mycket, men blandade/”kuperade” min lek lika nog som jag gjorde med hans före match tre(han vann andra). Jag drar min han, kanske tog en mulligan(dra en ny hand men med ett kort mindre), men jag höll en “en lands hand”. Riskabelt men möjligt med leken jag spelar.

Vänta, det var inte änns en enlandshand, för jag spelade en Squadron Hawk.

Innan matchen sa han att det kallas karma, att det slår tillbaka.  Jag spelar och lyckas inte dra något land på kanske 7 kortdrag. Det jag hade på handen räckte inte för 2 mana . Så jag slutade att blanda motståndarens lek så mycket.

Jag tror inte på någon form av vidskepelse, men jag tycker att världen skulle vara en mer spännande plats om det fanns något underytan, som inte går att förklara.

Samtidigt vet jag inte om jag skulle vilja blanda bort motståndarens kort ifall jag kunde,

(Det är ett spel, spelet har regler och det är först när man lyckas inom ramarna för reglerna som man lyckas som spelare.)

men jag vet att jag kommer försöka blanda min lek så att jag får så bra kort som möjligt.

Fast i tiden

•August 31, 2010 • Leave a Comment

Min uppfattning av världen är att det är allmänaccepterat att äldre människor uppfattar tiden som snabbar, mer flyktig. Antingen om det är biologiskt eller handlar om referens, äldre människor har mer att jämföra med.

För tiden går fort, det gör den. Tänk att ha de ögonblicken; här är jag nu. Det är så vackert. Lite därför jag gillar de 12 apornas armé.  Han återvänder i tiden, till en tidsanda, för att först samla information. Sen för att uppleva ögonblick. Just den historien har redan ett slut. Han vet hur den slutar, men vill ändå återvända.

'you haven't become "addicted" have you, Cole?
To that "dying" world'

Det är vad jag tycker är minnen; de ögonblicken som upplevs. Ett minne blir det förstås först när jag tänker tillbaka på ögonblicket. När många minnen sorteras till samma arkiv är ögonblicken inte lika självklara minnen.

Det måste gå att som en erfaren människa uppleva nya saker, att fastna i tiden. Att uppleva tidsandan. Jag vet att det går, just nu känns det bara så att sommaren och det gångna året sorterats på en plats och ett minne. Det är inget som upplev som ett år.

Kommer vi att glömma Traditionen?

•June 12, 2010 • Leave a Comment

Det finns ett forum på nätet som heter Planket Revival.

Historien är kort; runt 2002 (ungefär då jag börja med WHFB) växte en affärskedja i Sverige som sålde brädspel, rollspel, figurspel, kortspel och tv/pc-spel som hette Tradition. Deras hemsida innehöll ett forum vid namn Traditions klotterplank, ä.k. planket. Någon gång under årens lopp köptes Tradition upp av EB Games, som senare bytte namn till GameStop. De slutade sälja allt utom digitalunderhållning och sidan lades ner (runt 2005), med forumet.

Efter det startades Planket Revival.  Kortfattat blev sidan “aldrig lika stor som Traditions klotterplank”. Den har lyckats hänga sig kvar i cyberrymden, men det har länge legat en slags “gammal tråd”känsla över sidan. I januari 2010 bads användare att fortsätta skriva på en annan sida.

Så planket är officiellt förklarat död, men jag och andra fortsätter att återvända.

Egentligen skrev jag aldrig där, jag var en av de tysta som läste.  Sidan var mest symboliska överlevnaden av Tradition (och min hobby).  Personligen fick jag lite av  en restart när en lokal spelaffär öppnades i stan (Iocus) och när jag gick med i en förening. Men min forum “debut” uteblir.

Jag vill ju att forumet ska blomstra, men med tanke på hur mycket som försökt är det ingenting enkelt. Så sidan finns kvar.

En nattdröm om spel

•June 10, 2010 • Leave a Comment

När jag var liten brukade jag drömma att jag spelade. Alla som har spelat (någon större mängd (äldre) spel) känner igen situationer när det är taktiskt bättre att starta om, ladda eller hoppa ner i ett avgrundshål. De brukade komma i drömmarna också då jag gjort något fel eller möter på tok för överlägsna ”fiender”.

Eftersom jag aldrig drömde att jag satt framför tvn med en kontroll i handen och spelade, utan var i spelet, hade jag problem att hitta startknappen eller attackknappen (ifråga om attack fungerade det oftast att vicka på fingrarna, som jag hade gjort med en kontroll i handen eller trycka på ovansidan av den andra handen).

Det är oftast de drömmarna jag tänker på när jag tänker på självmord; men att det inte finns något enkelt sätt att hitta startknappen i verkligheten.

Å andrasidan är det känslan av att spela och att bli less på spelet, önskan av att göra något annat, att bara stänga av, som jag kopplar ihop med självmord. En ganska naiv bild; “ja”. Det kommer inget (mest troligt,) när jag stänger av, men att börja med något annat kan vara samma sak som att sluta med det som redan sker.